concrete angel
Tiden går fort, nästa för fort. Känns som om man inte riktigt hinner med i samma tempo som tiden.
Visst det är skönt att det går fort nu tills det blir varmt och skönt, men jag behöver lite mer tid till att vänja mig vid att jag snart inte har skolan längre, visst jag tycker det ska bli hur skönt somhelst men jag har ångest över tiden efter. Vad ska jag göra då? jag måste skaffa mig ett jobb och det är nu!
Skolan är ganska så slapp för tillfället, vilket är hur skönt som helst då jag är väldigt trött på skiten nu. Inte så många prov kvar ändå, men ack så många arbeten. Det är som om alla lärare gaddar ihop sig och säger, jaha nu lägger vi alla prov de veckorna och så alla arbeten/inlämningsuppgifter de veckorna. För att det är verkligen så alla arbeten på en gång och alla prov på en gång. Men bara 52 dagar kvar idag, och räknar man bara skoldagar är det ungefär en 20 eller nått sådant vilket får en att orka och stå ut.
Eftersom jag skrivit ganska mycket om positiva saker nu (relativit positiva iaf) så tänkte jag bara få ur mig det negativa med. Ska vi ta skolan först, så finns där ju en person som jag stör mig på ganska rejält för tillfället, inga namn. Men jag förstår inte varför du tro så lågt om mig ibland, och jaa sluta bry dig om mitt liv och vad jag har gjort och inte gjort med det. och så har vi då hemma, och ja lasse, jag klarar verkligen inte av honom ibland, att han bara går på mig sådär utan att jag gjort något. Han tror verkligen att det är okej att bara skrika på mig som han gör, och ja få sina utbrott bara sådär utan att jag verken sagt eller gjort nått. Det tar orken ifrån mig, jag orkar inte. Och när jag väl får för mig att tjabba emot så lägger han allt på mig att jag snäser fastän jag bara försöker försvara mig mot det han sagt till mig, men nej då är allt mitt fel. Och det värsta är att alla tror att han är så himla trevlig, men tyvärr ni har inte sett hans riktiga jag. Det jobbigaste är nog när ingen riktigt tror en, ingen tror att han kan vara så elak, men det är väll nått man får leva med, har mamma på min sida ibland iaf, det är väll min tröst.
usch nej nu orkar jag inte detta mer så tänkte avsluta med en sång som jag blivit helt kär i och en länk så ni kan se den, man blir inget annat än rörd.
http://www.youtube.com/watch?v=ZLwwy-g2wkc&feature=related
Visst det är skönt att det går fort nu tills det blir varmt och skönt, men jag behöver lite mer tid till att vänja mig vid att jag snart inte har skolan längre, visst jag tycker det ska bli hur skönt somhelst men jag har ångest över tiden efter. Vad ska jag göra då? jag måste skaffa mig ett jobb och det är nu!
Skolan är ganska så slapp för tillfället, vilket är hur skönt som helst då jag är väldigt trött på skiten nu. Inte så många prov kvar ändå, men ack så många arbeten. Det är som om alla lärare gaddar ihop sig och säger, jaha nu lägger vi alla prov de veckorna och så alla arbeten/inlämningsuppgifter de veckorna. För att det är verkligen så alla arbeten på en gång och alla prov på en gång. Men bara 52 dagar kvar idag, och räknar man bara skoldagar är det ungefär en 20 eller nått sådant vilket får en att orka och stå ut.
Eftersom jag skrivit ganska mycket om positiva saker nu (relativit positiva iaf) så tänkte jag bara få ur mig det negativa med. Ska vi ta skolan först, så finns där ju en person som jag stör mig på ganska rejält för tillfället, inga namn. Men jag förstår inte varför du tro så lågt om mig ibland, och jaa sluta bry dig om mitt liv och vad jag har gjort och inte gjort med det. och så har vi då hemma, och ja lasse, jag klarar verkligen inte av honom ibland, att han bara går på mig sådär utan att jag gjort något. Han tror verkligen att det är okej att bara skrika på mig som han gör, och ja få sina utbrott bara sådär utan att jag verken sagt eller gjort nått. Det tar orken ifrån mig, jag orkar inte. Och när jag väl får för mig att tjabba emot så lägger han allt på mig att jag snäser fastän jag bara försöker försvara mig mot det han sagt till mig, men nej då är allt mitt fel. Och det värsta är att alla tror att han är så himla trevlig, men tyvärr ni har inte sett hans riktiga jag. Det jobbigaste är nog när ingen riktigt tror en, ingen tror att han kan vara så elak, men det är väll nått man får leva med, har mamma på min sida ibland iaf, det är väll min tröst.
usch nej nu orkar jag inte detta mer så tänkte avsluta med en sång som jag blivit helt kär i och en länk så ni kan se den, man blir inget annat än rörd.
http://www.youtube.com/watch?v=ZLwwy-g2wkc&feature=related
Kommentarer
Postat av: Anonym
ojdå lite negativ kanske
Trackback
