Begravning
idag är jag är tom och ledsen. men jag vill ändå skriva något, dock vet jag inte vad jag ska skriva.
dagen har varit så sjukt jobbig, jobbigast hitills nästan tror jag. men begravningen var jättefin och det var roligt att prästen använde sig av det som vi skrivit i tidningen. det var fint, med fina sånger och fina ord. och jag grät från början till slut. tur jag hade daniel brevid mig så jag hade någon som kunde trösta mig. men att gå fram och lägga rosen var nog det allra jobbigaste, att ta förväl. så älskad och så saknad någon kan vara, av så många. jag gråter fortfarande, bara vid tanken av vad som vi behövt göra idag, ta förväl av en underbar vän. men nu kan det väll inte bli värre? eller? jag tar små steg framåt tills den dag det går lättare att ta större steg. tomheten kommer nog aldrig riktigt försvinna, och du kommer aldrig försvinna från mig, för du finns där alltid med mig och jag tänker ofta på dig, ja nästan alltid. jag önskar bara att du fanns kvar hos oss, att jag hade dig att gå och sola med, någon som gör mig glad när jag är nere med något positivt. vart kommer alla dessa tårar ifrån? dem tar ju aldrig slut. efter blev det fika och prat. sen hem och ännu mer prat med mamms, om stodch, farfar och ja livet. jag tror jag har öppnat mig mer nu än vad jag var innan. jag vågar visa mina känslor mer nu än innan. och jag lär leva livet fullt ut, inte vänta med grejer, för livet tar konstiga vändningar ibland. och jag tar absolut ingenting förgivet längre, vilket jag vet att mina vänner inte heller göra. inte så som man gjorde innan. vi tände ljus för dig ikväll, och jag hoppas du såg dem, var du nu än är! och jag vet att vi ses igen, du kan ju vänta där på andra sidan tills det är min eller ja vår tur att komma till dig, men så länge kolla till oss ibland. och jag ska börja träna nu, bara för att du tyckte att jag skulle det, då sista gången vi sågs. jag ska göra det för dig, söka jobb på coop med (du hade blivit stolt om du vetat att jag tänkte välja coop före maxi). allt detta, fastän jag känner mig helt tom.
och du ska veta att du har en helt underbar familj. i allt detta så frågar din pappa hur det är med mig, borde det inte ha varit jag som frågat hur det var med honom. helt underbara.
idag har varit en jobbig dag och jag är helt slut nu, så ska ta och lägga mig nu.
christoffer "stodch" bergelin.
1988-2008 - älskad / saknad <3
dagen har varit så sjukt jobbig, jobbigast hitills nästan tror jag. men begravningen var jättefin och det var roligt att prästen använde sig av det som vi skrivit i tidningen. det var fint, med fina sånger och fina ord. och jag grät från början till slut. tur jag hade daniel brevid mig så jag hade någon som kunde trösta mig. men att gå fram och lägga rosen var nog det allra jobbigaste, att ta förväl. så älskad och så saknad någon kan vara, av så många. jag gråter fortfarande, bara vid tanken av vad som vi behövt göra idag, ta förväl av en underbar vän. men nu kan det väll inte bli värre? eller? jag tar små steg framåt tills den dag det går lättare att ta större steg. tomheten kommer nog aldrig riktigt försvinna, och du kommer aldrig försvinna från mig, för du finns där alltid med mig och jag tänker ofta på dig, ja nästan alltid. jag önskar bara att du fanns kvar hos oss, att jag hade dig att gå och sola med, någon som gör mig glad när jag är nere med något positivt. vart kommer alla dessa tårar ifrån? dem tar ju aldrig slut. efter blev det fika och prat. sen hem och ännu mer prat med mamms, om stodch, farfar och ja livet. jag tror jag har öppnat mig mer nu än vad jag var innan. jag vågar visa mina känslor mer nu än innan. och jag lär leva livet fullt ut, inte vänta med grejer, för livet tar konstiga vändningar ibland. och jag tar absolut ingenting förgivet längre, vilket jag vet att mina vänner inte heller göra. inte så som man gjorde innan. vi tände ljus för dig ikväll, och jag hoppas du såg dem, var du nu än är! och jag vet att vi ses igen, du kan ju vänta där på andra sidan tills det är min eller ja vår tur att komma till dig, men så länge kolla till oss ibland. och jag ska börja träna nu, bara för att du tyckte att jag skulle det, då sista gången vi sågs. jag ska göra det för dig, söka jobb på coop med (du hade blivit stolt om du vetat att jag tänkte välja coop före maxi). allt detta, fastän jag känner mig helt tom.
och du ska veta att du har en helt underbar familj. i allt detta så frågar din pappa hur det är med mig, borde det inte ha varit jag som frågat hur det var med honom. helt underbara.
idag har varit en jobbig dag och jag är helt slut nu, så ska ta och lägga mig nu.
christoffer "stodch" bergelin.
1988-2008 - älskad / saknad <3
Kommentarer
Postat av: Elin
Kram! Välkommen hem till oss om du behöver fika, sällskap och pysseltips.
Postat av: Mysan
fin skrivit!
Postat av: Dess
Vad fint du skriver vännen. Det tar tid josse men steg för steg kommer det bli bättre! <3
Postat av: elias
Tiden tryter en aning(A)
Postat av: Emma
Så fint skrivit, han vakar säkerligen över er alla :)<3
Trackback
