lastdayofjuly

dagen började som vilken annan bra dag som helst, och den var bra ända till jag hämtade upp sarah för avföräd mot kstad och pengaväxling. jag säger bara hur kan det hända dig, har inte du redan gått igenom tillräckligt? livet är orättvist och det är orättvist att du skulle få det igen, och värre denna gången. det värsta var att det kom som en total chock, jag visste inte vart jag skulle ta vägen. och det känns bra att vi köpte kortet  från oss alla och att vi fick pratat med dina föräldrar och fick veta saker du aldrig sagt till oss. jag bara gråter jag kan verkligen inte sluta gråta. hur fan ska vi klara resten av livet utan dig, du och ditt possitiva sätt att vara. varför sa du inte bara som det va till oss, ville du skydda oss eller nått ?  svaret på det får vi nog aldrig veta. bara 20 år och detta. fy fan för denna dagen säger jag bara.
två sådan här besked på en vecka, det är mer än vad man klarar av.

vi kommer alltid att älska dig, sakna dig och tänka på dig.
du kommer alltid finnas i våran hjärtan med ett leede på läpparna.
du kommer alltid vara våran vän. <3