lastdayofjuly

2008 har varit ett år av både mycket lycka men även mycket sorg med.
det har varit en massa pluggande, trean var hård där men ändå så saknar jag det nu, att gå i skolan och ha rutinerna runtomkring. och sen kom ju det bästa med detta året, studenten med studentveckan och balen. det var den roligaste veckan detta året. med fester, umgänge och en hel del skratt. och det är något som alltid kommer att finnas med mig. för att fastän vi kanske inte var så sammansvetsade förrän i slutet har ni gjort avtryck i mig. ni blev en del av min vardag och ja det är svårt att bara lämna något man blivit så van vid. studentdagen var bäst, kort och bra beskrivning av den dagen. från morgon till natt, fyllt av glädje med klassen, familjen, släkt och vänner som gjorde det till den underbara dag det var. solen sken och ja, jag tror inte det hade kunnat bli bättre än så. många minnen från den dagen och den sista veckan. sen var det ju balen och ja en minnesvärd stund det med, jag och daniel var snygga som aldrig förr och det var en trevlig sista stund med klassen. dock var maten ingen höjdare så tur då att man har korveriks i stan. en räddare i många år. sen kom sommaren som blev över förväntan, jag trodde inte på något jobb. men jag jobbade flera dagar i veckan, vissa veckor 8 dagar i rad. så det blev en positiv överraskning. och ett stort tillskott på sparkontot, dock försvann de mesta av dem pengarna då jag och sarah begav oss över till andra sidan atlanten och inget mindre än new york city och en visit hos sophie i två veckor. två helt underbara veckor med den bästa vännen. vi gick vilse, shoppade oss trötta, turistade, fotograferade och såklart åt en massa mat och andra godsaker. fick nya vänner på sophie's dinner och i spritaffären. och ja min kompis var trevlig värre, kanske för att han charmade sönder mig men ändå. och jag vill åka dit igen, nu hade inte varit helt fel. men det får nog vänta tills kassan påfylld igen. för jag ska dit igen och då kanske med en tripp till östkusten eller ner till florida med, vilket jag hemskt gärna skulle vilja. vår resa är svår att beskriva i ord, men den var bäst! och vill ni veta mer om vad vi gjorde så finns blogginlägg från usa om ni kollar under oktober. sen var det ju det där med sorg och tråkigheter med, som började precis innan vi begav oss till usa, då vi fick reda på att stodch var dödsjuk och ja det känndes som om allt rasade och ingenting känndes speciellt meningsfullt när den positivaste människan på denna jord inte kommer få leva länge till. och två månader senare fick vi veta att du tagit dina sista andetag och då rasade allt. jag visste varken ut eller in. och allt känndes tungt, jobbigt och meningslöst. vad ska man kämpa för när allt bara är så orättvist att ord inte räcker till? du var den som spred glädje i mitt och alla andras liv, men glada sms, gubbar på msn eller att få träffa dig. det finns så många minnen, minnen som finns där och som alltid kommer finnas där. men jag skulle ljuga om jag skulle säga att det inte är jobbigt ännu, för det gör fortfarande så sjukt ont. vissa dagar är bra och andra är ett helvete. men med små steg så kan man ta större steg framåt sen. din begravning är en sak jag heller aldrig kommer glömma, en helt sjukt hemsk dag. den var riktigt fin, och jag förstår nog fortfarande inte att du lyckades fylla hela kyrkan med människor som älskade dig och som saknar dig nu. jag har nog aldrig gråtit så mycket som jag har gjort under de senaste månaderna och på din begravning så ljus och fin fast ändå så tung och jobbig. att ta förväl av en nära vän, jag vill aldrig, aldrig uppleva det igen. du har satt dina spår i mig, och vissa saker jag gör kommer alltid påminna mig om dig, som solning, inlinesåkning, lol, min vänskapsbok, crazy frog och en massa massa  mer. och jag vet eller kanske mer vill tro att du alltid finns med oss. och att vi ses igen, på andra sidan! det kanske tar ett tag innan vi kommer dit, men då ses vi. 
och ja efter detta kändes julen långt iväg och med ingen julkänsla och att jag var sjuk så passerade julen rätt obemärkt förbi bara sådär. dock var nyår bra, riktigt bra. fler positiva saker är mina helt underbara vänner, ni betyder mest och jag vet inte riktigt vad jag skulle tagit mig till utan er. tack för allt stöd under de jobbigaste månaderna och tack för alla glada stunder, tack för allt ni är bäst. ni vet vilka ni är. och tack elin för att du lyssnar och bjuder över mig på lunch fika och massa klokt prat. 
det var väll en liten översikt över hur 2008 har varit och jag hoppas 2009 kommer bli lika bra som första halvåret på tvåtusenåtta, för det andra vill jag aldrig uppleva igen, det finns alltid där men mer sånt orkar jag inte. man blir psyktiskt och fysisik utmattad av sånt. ett glatt och positivt år med vänner, skratt, umgänge och kanske lite kärlek hade varit helt underbart för detta år, som kommer bli ett år som aldrig förr. jag har goda aningar om detta. inga nyårslöften, då håller man ändå aldrig. och något mer bra hade ju alltid varit att komma på vad man vill med sitt liv, hitta en utbildning som man känner spänning och lycka inför. dock känner jag mig lite rädd för nya saker, jag vet inte varför. kanske för att man hela tiden är beredd på att något olyckligt ska komma och hända, för när det går bra händer sånna saker. men det jag ska vara positiv, för dig. och ta allt som det kommer, inte hålla igen utan göra vad som faller in och inte ta saker förgivet. jag hoppas på ett underbart 2009.