lastdayofjuly

, att en vän som är så är det finaste någon kan få.

nu sitter jag här igen och vet inte riktigt vad jag ska skriva, men på uppmaning av emma som tyckte det så tänker jag uppdatera, dock har jag ingenting vettigt att förtälja er så det kommer bli ett inlägg med massa onödig fakta igen. men ni får ståut med det tills jag kommer på något vettigare att skriva om, något som är mer meningsfullt. förslag tas gärna emot.

igår var det lördag i alla fall och då var jag hos dess på kvällen, och det var lika bra som vanligt för du är bra. vi mös, kollade marocko resor, jag är sjukt sugen. pratade en massa, gick en lagom lång promenad på 4.5 kilometer och vi gissade längden och för en gångs skull gissade jag rätt och dess fel, ni som känner mig vet att jag inte alltid är så realistisk när det gäller att mäta avstånd och sånt där. men jag vann (!) och vi pratade seriöst som framtid nutid och att ta förgivet på varandra och du är bra och jag tror du har rätt i som säger att jag borde komma här ifrån. jag tror jag behöver komma bort. plugga någon annanstans, leva mitt liv. just nu vill jag bara bort, semester, jobb eller vad som. jag orkar inte bara gå och hänga här längre. det känns som om alla går åt sina håll och jag står kvar på samma plats som jag alltid gjort, men jag vill med börja röra mig nu. sen pratade vi ju som alltid om allt annat med, listor som gjordes för länge länge sedan som tydligen kommit upp igen. åh, jag saknar den tiden vad allt var lätt då. jag tycker om att vara med dig, och vi får skärpa oss på att höras och ses, både du och jag ! hör du det, annars kidnappar jag dig eller nått.
sen blev jag hemkörd som alltid för att min vän skulle jobba, (ta det inte seriöst dess).

idag är det söndag och idag har jag inte gjort mycket, jag har läst en hel bok och kollat tv. det är vad jag orkat idag, för idag har varit en slapp dag med ingen ork. för att idag har varit en dag då jag tänkt mycket på dig. jag kan inte hjälpa det men jag saknar dig, msn är inte detsamma utan dig alltid inlogg där. ingen som vibbar och blir sur när man vibba tillbaka alldeles förmånga gånger, ingen som alltid har något positivt att säga. men jag försöker bli som dig, positiv men det är inte lätt och jag förstår inte hur du alltid lyckades. för du var speciell för oss alla och jag ångrar att jag inte alltid sa hur mycket du och allt du sa betydde för mig. och nu är det försent.