they say time heals everything, but i'm still waiting
idag är det den tjugoförsta maj och idag är det sex månader sedan du lämnade oss. sex månader har gått så fort fast ändå så långsamt. jag har inget större minne av var dessa månaderna tagit vägen dem har bara flygit förbi. jag kommer ihåg i detalj vad som hände under hösten, allt. men våren har jag ingen aning om vart den har tagit vägen, jag har nog mest flutit med och försökt att göra saker, för att vara hemma med tankarna är fortfarande inte lätt, det är jobbigt. ensamheten dra med sig allt det där som man försöker tränga bort när man gör saker. som saknade, sorgen och den smärta som fortfarande finns i det. det är sjukt hur mycket man kan sakna någon, och jag tror inte jag försod hur stor roll du hade i mitt liv förrän nu, nu när det är försent. men jag hoppas du förstod ändå att du betydde mycket för mig. du var en underbar vän, en sol i mörkret och nu är du allas vår ängel. jag saknar dig någt fruktsansvärt min vän och jag önskar så att du var här med oss. det är mörkt utan dig. <3
they say time heals everything, but i'm still waiting..
Jag tycker verkligen det börjar bli på tiden. Tänkte på det häromdagen faktiskt. Vad sägs om att försöka få till det där så snart vi kan.